regn och det lilla underbara som kallas livet.
jag borde egentligen plugga nu. egentligen sova. allra minst sitta här. ändå sitter jag här. ändock. jag känner mig upplyft. jag vet inte vart jag ska börja. jag pratade med valerie idag, på skype. visserligen bara via chat, men ändå. jag har inte pratat med henne sedan hon lämnade skolan, vilket var i maj. woah.
hur som helst. jag ska till paris. eller ja, jag har inte bokat biljetter än, men det kommer. jag insåg just idag att livet är så fruktansvärt stort. jag ser fram emot att leva. mer, större. vem vet vad jag gör om 10 år? det är just den ovissheten, som för vissa kan vara så förödande, som för mig framåt. så många människor jag inte har mött, så många saker jag inte har gjort, så många saker jag inte har sett. jag ser väldigt mycket fram emot att vara ett år i paris efter studenten. detta späddes ytterligare på ikväll när valerie sa att hon ser massa sebastian överallt i paris. det känns så härligt med stora städer, man kan alltid hitta massa gelikar. åh, jag bara längtar SÅ mycket.
och! om en vecka ska jag till stavanger på en amnestykonferens. och ja, jag ska flyga dit. jag vet att det är jätte-politiskt inkorrekt, men det ska bli så härligt att flyga igen. jag tycker verkligen det. och om 10 dagar fyller jag 18. hur läskigt är inte det eller? shit alltså. nu ska man bli vuxen på riktigt. eller ja, lagligt i alla fall. det är väldigt skumt och känns lite surrealistiskt. det innebär ju sådana där uppenbara saker men saker som ändå skall göras. typ skaffa nytt bankkort och skriva över bankkonton och sånt. sedan får man ju gå ut på krogen och allt som det för med sig...
i alla fall. jag ska ta och gå till sängs nu. har bara två lektioner imorgon, slutar 9.55!
puss!
