no, better.

it's all like a dream, isn't it? no, better.

it's all like a dream, isn't it? no, better.

it's all like a dream, isn't it? no, better.

it's all like a dream, isn't it? no, better.



www.myspace.com/theairfrance

the sudden realisation.

one realises what one has when one has a miniscule notion of how life would be without it.


picture: http://www.flickr.com/photos/roboppy/318996208/

that is not in order.

so, today has been full of diplomatic efforts in order to solve the global digital divide and foremost to discuss (fight over) if intellectual property rights is something the world needs. as the chair of the economic and social committee, i had to, along with my companion, odd, guide the first year diplomats through the session. some of them were really knowing their stuff, so i was positively surprised. but of course, we're all learning, and that includes myself as well.

klara decided to initiate a socialistic revolution upon which she stormed out of the chamber and got hunted down by securtiy personnel (aseel). she was later allowed into the room again and seemed quite calm. the delegate had, despite coming from a socialistic state, a nice time in her chanel sunglasses.

the delegate of the united states of america also seemed to be enjoying his time in his mega-massive-glasses. they were greatly appreciated, me myself couldn't be fond enough of them. at dinnertime, i was disappointed by the food once again consisting of potatoes (really?), and some meat stuff. too bad i'm not a vegetarian, then i would have been allowed to eat the yummy blue cheese vegetable burgers. despite this, it has been a nice day, and it is with 16 hrs of work behind myself i am now entering the world of the sandman.



can we play it from the start?

i have forgotten. and reexperienced. how much i like (love) the concretes that is. i'm almost becoming all nostalgic sitting here listening to 'hey trouble' all over again. its melancholic, honest sound is something i really deeply admire, it's just wow. i can't really find the words for what i'm feeling, but it's just a notion of the completeness of what the concretes represent. they are not just music. they are a style, a fashion, a thing. they are.

i'm going back to my indie roots. for real.



MUN.

nu är det dags. jag ska iväg ner mot campus för att ha MUN, Model United Nations. Som ordförande för ekonomiska och sociala kommittéen, ECOSOC, ska jag nu försöka hålla i ett FN-sammanträde. sweet. see you later.


les amants de paris.

okej, så jag tänkte det var dags att berätta lite om min parisresa som jag så väldigt hade sett fram emot. innan vi drog ner till la france åkte jag och hälsade på hanna på åland och det föregicks i sin tur av en lite, hum, vild ålandskryssning. eller ja, det var inte så illa som det låter, det var bara väldigt kul.

sthlm hanna och jag hisspose

efter en väldigt sömnig period på åland inkluderande en uwc-middag (mycket trevligt) så var det dags att ta sig in mot stockholm och arlanda. vi spenderade natten hos astrid som snällt inhyste oss i hennes rum med galna hamstrar och andra små djur. dagen efter åkte vi med kära SAS till paris och landade på den flygplats där det slarvas bort flest bagage i hela världen, kära charles de gaulle.

vi åkte in till paris med RER och möttes av skabbiga förorter innan vi äntligen kom in i riktiga paris. där träffade vi valerie och hennes syster. det var helt sjukt, speciellt sedan jag inte har träffat valerie sedan i maj. shit.

 

majonäs
valerie fick lite majonäs över sig. ha.

iaf. nyårsafton var jättetrevlig. vi hade först middag i valerie och marcs lägenhet, varefter vi gick ner mot eiffeltornet. där var det konstigt nog (ha ha) fullt med folk, men det var så coolt att det var värt det alla gånger.



däremot var det ett h e l v e t e att ta sig tillbaka till våra kvarter efter tolvslaget. inställda rer-tåg, konstiga tunnelbanestängningar och div annat krafs gjorde livet svårt för oss. för att inte tala om alla tafsande banlieue-folk. usch. ja, de tafsade inte på mig då. men ändå.

några dagar efter detta hade jag en helt underbar dag helt för mig själv då jag gick runt på stan i massa timmar. hittade massa trevliga affärer och mysiga områden. den dagen hittade jag paris, det kändes verkligen som det paris man tror ska finnas. och det fanns. och då var jag inte ens i montmartre. bilderna nedanför togs under denna dag.






kiehl's

wow. kiehl's är bara bäst. jag tänkte faktiskt sjunka ner på en så låg nivå till att tipsa om en ansiktsskrubb(!). men det är liksom för bra för att utelämnas. okej, så kiehl's är baserat i new york. ett hederligt amerikanske groomingmärke som ändå känns lite hippt. det är gediget, man kan lita på det, det funkar. deras ansiktsskrubb är som sagt fantastisk. med aprikoskärnor, mentol och extrakt från citron- och apelsinskal kan du inte känna dig annat än fruktansvärt uppfräschad.

www.kiehls.com



i surrender myself to you.

A million suns are glowing in the night
Everything is quiet
Except for all the voices in my head
That say your name
Tonight I'm letting go
About to give in

I surrender myself
Into the arms of a beautiful stranger
I surrender myself to you - to you
I surrender myself
Into the arms of a beautiful stranger
I surrender myself to you - to you

There's only one bridge left for me
My heart is almost free
Beautiful by my side
But all I think about is you
And tonight I'm letting go
About to give in

I surrender myself
Into the arms of a beautiful stranger
I surrender myself to you - to you
I surrender myself
Into the arms of a beautiful stranger
I surrender myself to you - to you

Who really loves me
You really love me
My beautiful stranger
You really love me like I love you



the last shadow puppets.

detta band är faktiskt helt otroligt. samma sångare som i arctic monkeys, annat sound. mer indie, mer mys, mer pittoreskt storslaget. det är musik att leva till. kolla upp det. nu.



asian show och en solig söndag.

igår hade vi asian day, vilket innefattade asian bazaar, asian dinner, asian show och asian party. det var faktiskt en väldigt trevlig dag. showen var helt fantastisk, trots att den var över två timmar blev den inte ens långtråkig. i alla fall. partyt var också nice, men jag blev ändå hyfsat trött på slutet. 

okej, detta är upprörande. klockan 3 på natten vaknar jag av att brandlarmet står och tjuter. lite panikfyllt blir det, nyvakna som alla var. jag förbannar den j ä v e l som satte igång det. förmodligen någon som blev hungrig och gjorde pizza eller något. bu på dig. 

nej, nu måste jag ta tag i min dag och plugga, städa min hörna och få lite ordning på saker och ting. tjao.

neverending love ep - zeigeist.

nu har de gjort de igen. zeigeist har släppt något nytt. som alltid låter det fräscht, krispigt kanske man skulle kunna säga. inte minst andas titelspåret optimism och vår. i alla fall i mina öron. detta band är värt en titt. jag rekommenderar att ni går in och kollar på www.myspace.com/thezeigeist, det finns en hel del där. musiken finns också att köpa och lyssna på på http://www.klicktrack.com/imperial/releases/zeigeist/neverending-love-ep.

"So we raise our glasses, make a toast, a toast in your honour, and tell you this: The search continues. We're going to find out about the Never. Ending. Love."



acne movement.

nu kommer en bild på rocken. jag håller vad jag lovar. den är grymt skön. och regntät. sebastian är praktisk med.

t-shirten är från muji, jeansen från filippa k och skorna från acne.



okej. här kommer en bild som väägrade att läggas upp i det inlägget den skulle. här ser ni iaf alla kläder som beskrevs tidigare.

yeah.

okej. jag har gjort världens sjukaste fynd. harvey nichols (typ nk deluxe i london) hade rea, och vem hittar en acne-rock nedsatt med 80% om inte jag? bisarrt. bisarrt. bilder kommer strax. inte för att detta håller på att bli en modeblogg, men ändå. btw så hade harrods också rea. det var nice.

None

london. igen.

jag är i london. jag har flugit 4 flighter på mindre än en månad och imorgon blir det en till. det är läskigt när flyg blir vardagsmat. det är någonting jag inte är van vid och som fortfarande känns väldigt, hm, skumt. 

iaf. london är inte som när jag var här sist. då var det mars, ljusare. jag hade mer tid. jag var inte själv. jag hade inget ärende som jag hade nu. det var annorlunda. det är ganska konstigt hur det kan skilja sig så mycket att resa själv mot om man är två. riktigt skumt.

sitter här på mitt vandrarhem, ska försöka få lite sömn nu strax, har känt mig utmattad hela kvällen. kommer förmodligen somna ganska direkt.

ha det bra, avslutar med en bild från paris.



RSS 2.0