londooon
jag ska till london. underbart. i 9 dagar. helt fruktansvärt underbart.
cause you make me like charity.
wow. just wow. that's the reaction. at least it should be. and it was pitchforks reaction too, when they chose 'silent shout' to the no 1 album of the year 2006. wow. even though the headline is not from the actual album awarded, it's still one of the songs that i like the most of this prominent band. unfortunately, i have not been lucky enough to be able to see them live, but i hope. i hope.
the first vivid memory i have of the knife is a glimpse of the video to 'pass this on', which i stepped over at some random music channel in my early teens. i got a somehow strange picture of them, you know one of those bands you consider going their own way, but here it was just a sign of strangeness, since they weren't famous by then. of course i hadn't realized their fully potential.
now my picture is totally different. they have developed to be one of my top, if not the top band. the reasons are easy to count. individuality, style, prominent melodies, outstanding landscapes. you know those subtle things that make the difference.
however, i just can't do anything than simply adore karin & olof. just because they do what they want. that's worth a lot. and of course, the music is immensely gorgeous.
dagen
idag har varit en kort dag. i alla fall hittills. hade sovmorgon. helt underbart, fast konstigt nog var jag ändå trött när jag vaknade. nu väntar två temadagar utan lektioner, ska bli intressant. hur som helst så ska jag nu iväg till något slags möte, den norska utbildningsministern är och hälsar på vår skola. trevligt trevligt.
Caught by what comes by
Stand alone without a fair chance tonight
Here again by your side when
They turn on all the lights
Yes i?ll follow you tonight - anna ternheim
Stand alone without a fair chance tonight
Here again by your side when
They turn on all the lights
Yes i?ll follow you tonight - anna ternheim
ysl
the living legend, yves saint laurent. one of the greatest among 20th century fashion. he has had a considerable influence over what we are wearing today, and for me, his brand is one of the ones i hold the highest. not just because it is nice clothes, but also in a sense becasue he is portraying somewhat the notion of the paris life, the never ending flashy life, yet with the elegance and the seriousness preserved.
somehow, i just love it.
quiet is the new loud
You know sometimes. sometimes when you just have those moments, where you want to fly up among the clouds, and float around there for a while. Not as a mean of fleeing, but just as a mean to relax. And you know those moments when you just find that music that just perfectly fits with that other moment. The soundtrack of the moment. I have found a new source of that music. A source full of calmness, where the notion of stress is unknown. Kings of convenience. The sountrack of the moment.
this moment.
"vi är på väg till isola."
Jag har länge lyssnat på Kent, eller ja, i alla fall i tre år. Senaste albumet kom som många av er kanske vet i höstas, och har blivit en succé. Det är inte så att jag inte gillar det, men på något sätt så känns det som att Kent aldrig kommer att kunna göra något så ytterst känslosamt, vemodigt och fullständigt underbart som Isola. Isola. Jag vet inte om det är något bara hos mig som skapar denna känsla för det, men jag gillar helheten, och då menar jag också omslagen på skivorna och singlarna.
Omslaget, en Boeing 737, stillastående på en flygplats, med en kvinna drömmande tittandes ut över flygfältet. En lyktstolpe, smått skönjbar i bakgrunden, för att inse storheten av de hela, infattat av allt det andra. Hela omslaget går i en klar gulaktig ton, vilket skapar både värme och kyla på samma gång, men mest av allt något odefinierbart däremellan. Jag kan inte beskriva det mer utförligt, men det är något med detta omslag som får mig att må så bra, en glimt av en svunnen tidsålder, ett tidsdokument. Definitivt.
Och angående min egen relation till Kents musik nu då? Jo, den finns kvar, om än inte lika stark. Tyvärr har de fått ett oförtjänt rykte, av att vara både emo, depressiva och en tillflyktsort för vilsna tonåringar, samtidigt som de lyckas med att vara ett ljudspår åt det hela svenska folket. På något konstigt sätt har de blivit något som alla kan ta till sig.
Jag minns min första konsert med dem, då jag förblindad av min iver att upptäcka deras musik älskade det jag hörde och såg. Det var en komplex värld, uppmålad och iscensatt av herr Berg. Turné 19 var definitivt något utöver det vanliga. Den senaste konserten, i Köpenhamn, nådde inte alls upp till mina förväntningar, eller hade jag ens några? Kanske var det något med intimiteten, den lilla arenan, något som sprack, en bubbla av en storhet som sakta minskades? Det har jag ingen aning om.
"Ni kan skratta om ni vill, håna oss, vi rör oss, ni står still" J. Berg
smk.
Funderade på en sak. Är smk egentligen hippt eller passé? Jag noterar i alla fall att här är det musiken som många förknippar med svenskarna, och det går hem på dansgolvet också. Jag tycker personligen att de är riktigt bra, lite feelgood-känsla över det. Blipblop, speedad electronica, kalla det vad ni vill. Men glad blir jag i alla fall.
ps. för er som inte visste det så står smk för Slagsmålsklubben. Da? ds.
Funderingar över livet
Kom just tillbaka efter vårt ständigt återkommande lördagsparty här (UWC), och idag var det Lukas och Gabriel som stod för musiken. En blandning mellan latino och electronica. Intressant. Hur som helst så har jag en hel del att göra imorgon, bl a en svenskuppsats, en fysikrapport, samt en hel del läsning.
Vädret är fortsatt utsatt för personlighetsstörningar, då jag idag lyckades uppleva sol, molnighet, hagel och regn inom loppet av 40 min under en joggingtur. Måste väl vara någon form av rekord?
anyhow
La naissance du blog
För er som förstår det prominenta språket jag författade min rubrik med, så vet ni att bloggen är född. Det kan väl i och för sig alla ni andra också lista ut, men det förtäljer inte historien. I alla fall, denna blogg är tänkt att vara ett kreativt andningshål för mig, därav namnet "monstudio", min lilla kreativa studio.
en trevlig definition av ordet studio hittar man hos acne jeans, www.acnejeans.com
"A studio is a room where an artist, photographer or sculptor works.
A place where performers practice and exercise, and movies are made or produced.
It is a place where musicals and sound recordings can be made, and a room
from which television or radio programs are recorded and broadcasted.
Above all it is a place for inspiration and creativity."
A place where performers practice and exercise, and movies are made or produced.
It is a place where musicals and sound recordings can be made, and a room
from which television or radio programs are recorded and broadcasted.
Above all it is a place for inspiration and creativity."
à bientôt
