monstudio.

"forget the weather report, it's your fault!"

we have loads of snow, which is wonderful in the most utmost sense of the word. i love when taking oneself to school becomes a project thorugh windling paths and possible dangers of slipping and breaking your back.

vi har SNÖ. massor av SNÖ. det är helt underbart. och det kommer mer. SNÖ. SNÖ. bilder kommer imorgon. lovar.

yes. i need to sleep. well, go to sleep then, stupid person? and yes. that is exactly what i am going to do now. good night for a while.

now i'm writing just to get out of study-mode. i have been studying quite a lot the last days, and it is nice to see that something substantial remains outside of my study bubble. like my blog, for instance. i am really enjoying the weather at this point, since it is so much better compared to last year. now, we're going around in snow and having sunshine and blue skies whilst we last year pondered through rain and clouds. it feels so much lighter and happier now. and yes, i get dragged along in that positive river. i get happier, more energy fuels me. it's nice.

the queen is dead. we will miss her. commemorate her.

yeap.

i want sunshine, tank tops and tanned bodies. now. give me.

today has been my first real school day for a veery long time. anyhow, it feels nice. PBL (project based learning) week was nice, but it still feels like I needed to get back to normal school life to get back my life. you know, structure and that kind of stuff. so, now i am sitting here, studying economics.

one realises what one has when one has a miniscule notion of how life would be without it.

so, today has been full of diplomatic efforts in order to solve the global digital divide and foremost to discuss (fight over) if intellectual property rights is something the world needs. as the chair of the economic and social committee, i had to, along with my companion, odd, guide the first year diplomats through the session. some of them were really knowing their stuff, so i was positively surprised. but of course, we're all learning, and that includes myself as well.

nu är det dags. jag ska iväg ner mot campus för att ha MUN, Model United Nations. Som ordförande för ekonomiska och sociala kommittéen, ECOSOC, ska jag nu försöka hålla i ett FN-sammanträde. sweet. see you later.

detta band är faktiskt helt otroligt. samma sångare som i arctic monkeys, annat sound. mer indie, mer mys, mer pittoreskt storslaget. det är musik att leva till. kolla upp det. nu.

igår hade vi asian day, vilket innefattade asian bazaar, asian dinner, asian show och asian party. det var faktiskt en väldigt trevlig dag. showen var helt fantastisk, trots att den var över två timmar blev den inte ens långtråkig. i alla fall. partyt var också nice, men jag blev ändå hyfsat trött på slutet. 

nu har de gjort de igen. zeigeist har släppt något nytt. som alltid låter det fräscht, krispigt kanske man skulle kunna säga. inte minst andas titelspåret optimism och vår. i alla fall i mina öron. detta band är värt en titt. jag rekommenderar att ni går in och kollar på www.myspace.com/thezeigeist, det finns en hel del där. musiken finns också att köpa och lyssna på på http://www.klicktrack.com/imperial/releases/zeigeist/neverending-love-ep.

okej. jag har gjort världens sjukaste fynd. harvey nichols (typ nk deluxe i london) hade rea, och vem hittar en acne-rock nedsatt med 80% om inte jag? bisarrt. bisarrt. bilder kommer strax. inte för att detta håller på att bli en modeblogg, men ändå. btw så hade harrods också rea. det var nice.

jag är i london. jag har flugit 4 flighter på mindre än en månad och imorgon blir det en till. det är läskigt när flyg blir vardagsmat. det är någonting jag inte är van vid och som fortfarande känns väldigt, hm, skumt. 

okej. jag kommer hem om 5 dagar. eller ja, inte hem till kära gamla lisch, men hem till sverige i alla fall. eller vad som nu är hem för mig. det har jag ingen aning om vad det är som är det nu för tiden.

först tänkte jag pallra mig bort till sofi och rasmus i lysekil, vilket ska bli kul eftersom jag inte har sett sofi sedan i början av november och rasmus sedan i augusti eftersom han var tvungen att vara i usa precis då jag var hemma på höstlov. *mutter*

sedan bär det av hemåt. ska bli otroligt skönt att komma hem och bara vara. det finns inte så mycket utrymme för det här. även om det teoretiskt sett går att bara vara, så blir det ganska svårt med tanke på den intensiva miljön jag trots allt omringar mig med här.

fick besök av ane, en helt underbar norska, för ett tag sen. vi satt nog i typ en och en halv timma och bara flamsade. usch vad oproduktivt men fy vad roligt. nu kom jag på att det där lät oerhört fånigt, men det är faktiskt sant.

och ja, det är ane på bilden...

okej. jag har inte bloggat på så himla många dagar att det knappt går att registrera med en normalt fungerande hjärna. så alla ni miffon, nu förstår ni! nej, nu ska jag sluta att vara så otroligt politisk inkorrekt, och övergå till mer seriösa saker. kom förresten precis på att min svenska är så löjligt dålig och att jag hellre skulle skriva detta på engelska. hej språkförvirring! och där kom svaret till varför jag gillar filmen lost in translation. nice.

i alla fall. vintern närmar sig här i flekke. det är skönt, eftersom det innebär att man snart ska hem. förra året längtade jag hem bara för att. nu längtar jag hem för att jag saknar att leva ett normalt liv. jag saknar att kunna gå ärenden på stan, att luncha med vänner. att cykla till skolan. att gå och handla. att skratta åt folk och känna sig roligare/bättre/snyggare än folk (kom igen, ni gör det också).

det är dessa små saker som bara är så underbara man liksom glömmer av existerar här uppe i ingenstans. jag bor i en bubbla, bubbla, bubbla. det finns ca 250 människor här, varav 200 är studenter. vi bor 5 i varje rum, 40 i varje hus, inom en area på 50 x 200 m. behöver jag tillägga att det kan bli aningen frustrerande ibland? visserligen är det oftast helt underbart och något jag saknar när jag kommer hem, men precis innan lov märker man av hur mycket man saknar sin egen lilla privata sfär. den är nämligen icke-existerande här.

när jag ändå är inne på denna verbala diarré så kan jag ju förtälja om min efterlängtade parisresa som närmar sig med storsteg. om en inte alltför lång tid kommer jag att stå där på charles de gaulles flygplats och undra varför inte min mamma bestämde sig att flytta till paris när jag var liten. jag har ju aldrig varit i paris, men jag bara känner på mig att jag kommer att älska det. det kan ju bero på att jag gillar språket, modet, arkitekturen och allt annat i den staden. kan ju vara det.

jag saknar sverige. jag vet inte varför. egentligen gör jag väl inte det. men ändå. jag saknar lidköping. något som jag aldrig trodde jag skulle göra. fast jag antar att jag egentligen inte saknar det. inte på det sättet. det handlar mer om en saknad efter livet i sig självt, som jag nämnde tidigare, och jag antar att lidköping, eller kära lisschh, då blir objekt för denna längtan. på något skumt sätt. jag saknar stockholm med för den delen. apropå liksom.

nu märker jag att detta inlägg blev väldigt långt, men det var väldigt skönt att skriva av sig känner jag nu. pratade förresten med sofi förut, och hon förfärades över all julhandel. jag satt mest och var chockad över att cirkusen redan har satt igång. att det VARJE år i affärerna är fullt av knökande tanter med liiite för stora kundvagnar och liite för mycket gardinaktiga kläder på sig är något som fortfarande förvånar mig. att folk aldrig kan få nog av inredning. och då menar jag inte att inredning i sig självt är något dumt eller dåligt. tvärtom. det jag vänder mig emot är de där sakerna du köper till dina släktingar och bekanta som du VET att de varken behöver eller vill ha. förresten skulle inte du vilja ha dem heller. men du köper dem likaväl, dumma dumma konsument. det känns bara så ovärt att slänga ut pengar på något som folk bara kommenterar "men taaaaaaaaack" över ackompanjerat av en lite obekväm min samtidigt som de senare under kvällen i enrum diskuterar om hur de på smidigast möjliga sätt ska kunna stuffa in den i garderoben utan att det är för uppenbart. lite cyniska tankar där från mig. men jag tror stenhårt på att min teori stämmer.

i vilket fall som helst så tänkte jag nu fortsätta med mitt studerande. bilden är förresten från igår när jag shakade loss på dansgolvet med kwando från zimbabwe. visst är jag cool?

jag borde egentligen plugga nu. egentligen sova. allra minst sitta här. ändå sitter jag här. ändock. jag känner mig upplyft. jag vet inte vart jag ska börja. jag pratade med valerie idag, på skype. visserligen bara via chat, men ändå. jag har inte pratat med henne sedan hon lämnade skolan, vilket var i maj. woah.